2010-12-28 @ 12:47:41 / Story of My Life
Like a prayer
Det är ovant att röra sig i en lägenhet ensam. Att tillexempel ständigt ha låst ytterdörr har jag aldrig behövt bekymra mig om. & att vakna av att man hör grannens trätande väckaklocka genom sovrumsväggen är ett helt nytt ljud för mina öron. Bilar som tutar om natten, ständigt ljus utanför fönstren från gatlyktor, kunna sitta vid köksbordet & se människor ta sig till jobbet.
Ändå är det just såhär jag vill bo. Jag älskar de här väggarna ju mer tid jag spenderar mellan dom. Det händer hela tiden saker, det är nära till allt. En stor stad, med mycket rörelser & vibrerande puls. Det vore något.